Alltså det finns inga ord för hur mycket jag saknar er.
Jag tänker på er två, för varje minut som går.
Jag trodde jag hade glömt er & allt de vi hade för länge sedan, men jag kan inte glömma.
Det finns för många minnen här.
Jag mår skit, men det är ingen som bryr sig, för det är ingen som fattar.
Ingen, & det stör jag mig på.
Sry alla mina vänner, jjag älskar er men förstår mig, det gör ni faktiskt inte.
Jag försöker hela tiden pusha upp mig själv så att ni ska bli nöjda, men det hjälper inte.
Tankarna finns där, hela tiden. Dag som natt. Jag har svårt för att glöma, så det här blir totalt omöjligt.
Jag kommer aldrig någonsin lita på någon människa igen, och nu menar jag det.
Ingen.
Det är inte mitt fel, det är ni som skapat mig.
Ni alla.
Ni klagar för att jag är dryg, men det är ju ni som byggde mig. Att bli den jag är idag.
Och vad fan är jag igentligen? Ingen vet.
Det här är ett spel, & det gäller att hålla sig kvar och inte hamna utanför spel planen. Ni har spelat bort er, en efter en, & nu är det snart bara jag kvar.
Okej då, jag erkänner.
Jag mår skit.

Jag kollar omkring
men allt går bara ner.
Jag står här mittemot er, ni är inte längre med mig.
Ni är på den andra sidan. Jag ser er, men jag kan inte röra vid er.
Eran doft sätter ljupa spår i luftem, ooh jag önskar att ni ville komma närmare, så jag får ta en titt ordentligt på er, som krossade min framtid.Jag vill se hur sådana människor ser ut-