Den nakna sanningen

Nu kan jag säga såhär att jah verkligen ångrar att jag inte åkte t Rättvik iaf.
Men ett år går fort, elr ja alla säger ju så. Men det gör det inte. Inte för mig.
Att inte hålla vad man lovar, det är en synd.
& att inte göra det mot sina barn, det är väl en av dem värsta saker man kan göra.
Som förälder har man väl ändå ett ansvar att se till att ens barn mår bra?
Jag har mått skit sen sjuan. Alltid, ända sedan jag varit liten, har jag fått höra av mina föräldrar hur värdelös jag är. Inte rakt på ord, naturligtvis. Men det har hela tiden varit budskapet. Jag fick därför svårt att klara vissa saker, fick dåligt tålamod, blev osäker. Har ni, som sitter där, tänkt på att det kanske inte BARA beror på alla mina ffucking sjukdomar utan på hur ni UPPFOSTRADE mig?
Värre blev det i tonnåren, där man egentligen borde få mer stöd & kärlek än vad man förtjänar.
Jag fick ingenting. Saker har jag fått, jodå. Alltid fått höra hur bortskämd jag är, hur " Bra" jag har det.
Haha säger jag. Skrattar er rakt i ansiktet. Hur kan sån behandling vara bra? ttror ni ens på er själva?
Tack vare er, åtminstonde till stor del, är jag den uppkäftiga, kaxiga. För ni har aldrig get tmig någonting. det finns ett svart hål, av hat. Jag är tacksam över att Min älskade farmor & farfar finns, jag önskar så att dem varit mina föräldrar. Farsan, du ska fatta vilken bra uppväxt du haft med dem två. Var glad för det.
jag skulle byta liv med vem som helst.
Jag får höra att jag är dum i huvudet, värdelös. störd, inte kan nått, inte går att lita på.
No problems, jag har tagit för mycket skit av er. Tänker inte ta någon mer. Aldrig mer.
Det onödigaste ni gjort är att skaffa barn, ni borde verkligen inte haft några. Antagligen var jag ett misstag, som ine var planerat. Jag vet att ingen tror på mig, eller bryr mig om vad jag vill säga.
Men nu har jag fått det sagt, de jag ville säga så länge. Försökt säga också, då det fortfarande inte var för sent. Nu är det de,
Jag är ju " så elak" mot er, men bakom nått sådant ligger alltid en grund. Här har ni gruden. Er uppfostran. Varsegod att ta åt er, skratta gärna också lite. Som ni alltid gör eller gjort. Varför skulle ni bry er? Tja, dum fråga.
Men nu vet ni, alla som läser det här. & jag hoppas verkligen INGEN ska behöva uppleva den uppväxt jag har haft.
Det sätter sina spår.djupt.
Men en sak har jag lovat. jag ska ALDRIG utsätta mina framtida barn för samma sak, Jag är den jag är, & det är jag stolt över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0